Hellstorm: Nazitysklands död 1944-1947

Intervju med en äldre dam som överlevt bombningarna av Hamburg. Detta beskrivs även i boken.

Det är stor chans att denna bok kommer förändra dig för alltid. Även om boken handlar om ett historiskt skeende ur offrens synvinkel så är det sannolikt att du kommer se tillbaka på ditt liv och vem du är i termer av tiden innan respektive efter att ha läst Hellstorm. Du kommer få dina grundläggande värderingar utmanade. Vad är gott? Varför finns ondska? Hur kommer det sig att detta enorma lidande passerat historien nästan obemärkt förbi? Efter att bland annat ha läst om den gränslösa ondska som drabbade de tyska unga flickor som inte hann undan när Röda Armén vällde in över östra Tyskland, och om människor som som likt levande facklor springer längs Hamburgs brinnande gator, frågar man sig: Var är monumenten över de hundra tusentals våldtagna flickorna? Var är minnesmärkena över de hundra tusentals offren för bombningarna?
När jag själv läste denna bok för första gången kunde jag inte lägga ner den, trots att det var smärtsamt att ta sig igenom den. När man är klar lämnas man med en känsla av ilska, blandat med sorg. Hur kan mänskligheten tillåta att sådan ondska manifesteras så tydligt, och under så lång tid? Vems är felet? Vad är det som gör att vanliga människor under vissa omständigheter kan förvandlas till blodtörstiga monster utan ett uns barmhärtighet i sina hjärtan? Det är skrämmande att inse hur tunn civilisationens fernissa är. Jag har själv genomgått en resa över nästan två decennier där jag gradvis insett medias makt över vår verklighetsuppfattning. Jag trodde länge att i alla fall historien om Andra Världskriget var en sann historia om hur de goda krafterna, genom ett rättfärdigt krig, besegrade ondskan som var nära att slå rot i Europa. Efter att ha läst om hur de goda krafterna uppnådde sin seger, var jag minst sagt skakad.
Om vi lever i en värld som bygger på sanning och rättvisa, där rättsystemet är fritt från politisk styrning, hur kommer det sig att inte en enda krigsförbrytare från de segrande makterna stod inför skranket i Nürnberg efter kriget? Kan vi verkligen bibehålla självbilden att vi lever i ett demokratiskt rättssamhälle, när ingen ställts till svars för 100.000-tals civila dödsoffer i militärt fullständigt meningslösa terrorbombningar av tyska städer?
Vi får ofta höra att vi måste lära av historien för att inte upprepa tidigare generationers misstag. Det tror jag är sant. Dock är jag övertygad om att för att kunna dra lärdom av historien måste man, utan skygglappar, kompromisslöst, söka sanningen vart den än leder. Efter att ha läst Hellstorm inser man att det finns en hel del viktiga lärdomar från Andra Världskriget, som fram tills nu varit dolda för allmänheten. Efter att ha läst Hellstorm känner man sig förrådd: Varför fick jag inte veta detta i skolan? Varför är det så få historiker som belyser det som beskrivs i Hellstorm?
Om vi skall fortsätta acceptera segrarnas historieskrivning som den enda korrekta, så får vi samtidigt erkänna att vi lever i ett samhälle som bygger på den starkes rätt.
Förhoppningsvis blir denna bok en startpunkt för alla läsare, utifrån vilken läsarna ifrågasätter sina egna värderingar och vad de bygger på.
Förhoppningsvis kommer läsaren omvärdera och skärskåda etablerade odiskutabla sanningar på vilka vårt demokratiska samhälle idag bygger.
Förhoppningsvis drar läsaren lärdom av berättelserna i Hellstorm och förhåller sig skeptisk när politiker åter igen marknadsför det kommande goda kriget som måste utkämpas för mänskliga rättigheter och demokrati.
När krig är på gång är det sällan så enkelt som media och politiker framställer det, och väldigt få av dem som drabbas får chansen att säga något om saken.

Fabian Fjälling